Skäms
Idag åt jag mig proppmätt till middag, och istället för att spy som jag bestämt mig för att aldrig göra lovade jag mig själv att gå ut och springa för att förbränna bort kalorierna. Sedan kom jag på att det är fredagkväll idag, då jag "festat" och umgåtts rätt mycket den här veckan och var rätt utmattad idag bestämde jag mig för att tacka nej till alla fredagsbravader, ursäkt: jag orkar inte, jag är trött. På väg till spåret fick jag panik, tänk om någon skulle råka se mig?! Springa på en fredagkväll? Vad tragiskt, tänker de då.
Jag sprang vidare men i mitten av 2 km spåret fick jag panik igen och fasade över vägen hem från spåret igen, tänk om någon skulle se mig? Eftersom att klockan bara var kvart i nio då hade de flesta inte gett sig av hemifrån, tänkte jag. Och gissa vad jag gjorde? Jag SMÖG hem, gick på helspänn för att ingen skulle få syn på mig.
Och nu sitter jag med magen full av kalorier och ett ångestmoln rakt över mig. Hur fan kan jag skämmas över min passion? Jag älskar att löpa. Det har blivit som ett gift faktiskt, känslan... Att ta ut sig själv.
Jag skäms, så jävla fucking mycket.
Kommentarer
Trackback
